Alla är vi i det vi varit i och det bär med oss mer eller mindre tungt. Ett indianskt ordspråk säger " döm ej fören du gått i deras skor" Mitt syfte med att skriva är INTE att du ska tycka synd om mig, utan jag söker förståelse.
Jag hoppar över en del i mitt liv, som flera nära döden upplevelser och våldtäkt som sjuåring mm, och börjar min berättelse om mig själv när jag var sjutton år och mötte Lasse. Han var en tuff kille, kommer inte ihåg hur mycket äldre än mig han var men ca 23, förälskad var jag.
Efter tre månader slog han mig för första gången, slog mig med knytnävarna i ansiktet och fick blåmärken och hade sprickor inne i munnen. Vissa delar av den här tiden är väldigt tydliga andra saknas, men första smällen var tydlig och den chock jag fick som sen gjorde mig passiv och panik rädd inombords. Då var jag redan gravid, det blev många turer och Lasse hade en lägenhet i Lillsjön när vi träffades, den blev han vräkt ifrån, kronfogden kom för avhysning, fick gå därifrån med mina kläder jag hann ta med mig,,,hemskt var det
Vi hyrde rum hos en väninna till mig, vi hade bara en nyckel . jag kom hem från jobbet och det var höst och mörkt ute och inne i lägenheten och Lasse hade ju ingen nyckel. Fick en konstig känsla att något inte stämde så jag öppnade väninnans sovrumsdörr och tittade in i mörkret och upp i mörkret med ett vrål hoppar Lasse fram, han hade legat dold bakom hennes säng och väntat på mig, jag var ca gravid i 4-5 månaden. Jag bara grät och han "tröstade" mig.........
Lasse hade köpt en bords lampa, kommer inte ihåg hur det började men han slog sönder lampan så den låg på golvet, slog till mig några smällar, skrek till mig och drog mig över glödlampan så det small till och säkringen gick...... Jag bara grät och han tröstade mig, tvingade till sig "försonings sex" och somnade....
Lasse är en ÄKTA psykopat, han vet exakt hur han ska göra för att tvinga en person till lydnad och Lasse använde sig av alla mina rädslor och jag hade många, mitt barn i magen, mörker, ensamhet, spöken mm.
jag vet inte hur många gånger han slog mig / Linda i magen och våldtog mig, han tog hem tjejer han varit ute med natten innan, drog över några av mina "väninnor! och såg till att jag fick veta det..
Vi fick en radhuslägenhet i Brunflo, jag hade ca 2 månader kvar till förlossningen, allt ökade, Lasses drickande och hans teknik att knäcka mig.... En kväll var han full, och hojtade" ser du gubben"?? enbart för att skrämma mig, det vet jag idag, men då fick jag panik, inom mig, han höll på i timmar, såg både det ena och andra, jag hade en tekanna i glas som jag älskade den stod på borde..han kastade sig över bordet, vrålande för han skulle ta"gubben" kannan var bara smulor, han slog sönder väggarna i lägenheten, klippte sönder mina kläder, tryckte upp mig mot väggen och slog med knuten näve runt mig där jag stod, kommer inte ihåg om jag grät men panik skräck hade jag, den känns än i dag, sen slog han mig ... på något vis blev det en lättnad att få smällen för sen var det "över"
Jag var så rädd för honom att jag vågade inte lämna honom, för då visste jag åtminstone var jag hade han.....
Tjugonde april kom Linda, säte och en snabb förlossning, jag var så lycklig....
när hon var tre dygn fick jag flyga med henne till Uppsala för dom misstänkte hjärtsjukdom...
Jag var där med henne i ca tre veckor, olika teorier om vad det var för fel på henne, det dom då visste var att hon inte kunde svälja...., väldigt tufft och väldigt ensamt, hon var tre veckor innan jag fick hålla henne för första gången, så jag grät :) jag var världens lyckligaste och stoltaste mamma....
när jag kom tillbaka till vår lägenhet, hade han haft en annan boende där, han hade inte bäddat rent efter sig så han var säker på att jag skulle se det, jag var knäckt redan innan och jag brydde mig mer om Linda än honom......
Det gick någon månad och det var Juni eller Juli vi hade fått hem Linda på lite permis, fått träna på att sondmata och att använda sug då hon inte kunde svälja själv... Lasse stack ut och söp med några kompisar, jag tog med mig Linda till en granne jag umgicks med, hennes killa var också med Lasse. jag skulle precis till att sondmata Linda då kom Lasse och de andra in, och jag "ser" vad som är på gång. Lasse jätte full och på psykhumöret, rev till sig Linda och matade henne, han avslutade sondningen räckte över henne till sin ena "kompis" sen spöade han upp mig, jag låg på köksgolvet, han stod över mig och bara slog!! alla som var där bara tittade på ingen stoppade honom. När han var klar bara grät jag, jag ville bara fly med Linda. han som höll henne gav mig en föraktfull blick och frågade lasse "om hon får ta na"
Det höll inte lång stund, han tog henne med till vår lägenhet, dyngfull med ett barn som inte kan svälja!! och låste mig ute, var hos grannen och ringde och ringde, till ca kl 7 på morgonen så släppte han in mig, hon levde!! sen lämnade jag honom och han kunde aldrig mer nå mig!
Linda föddes 20 April 1979 och hon dog 20 Januari 1980 jag fick ha henne i livet lika länge som jag haft henne i min mage, nio månader och hur det än kan låta, så tröstade jag mig med att jag slipper ha något med honom och hans släkt att göra tack vare att hon dog...
Jag har glömt massor av det Lasse gjorde emot mig, jag har också glömt eller så fanns det inga lyckliga stunder...men min själ minns och jag har skador av den tiden och fick fler under de år som kom efter...
Kanske jag skriver mer någon dag om åren efter :)
Varma kramar !
Birgitta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar